Gärningsmannaprofil del 1 - Analys

I juni 1993 fick kriminalkommissarie Jan Olsson och medicine doktor Ulf Åsgård i uppdrag att genomföra en omfattande analys av mordet på Olof Palme med fokus på de beteendemässiga aspekterna hos gärningsman och offer. Syftet var att få fram en så kallad gärningsmannaprofil, det vill säga hypoteser om gärningsmannens mest troliga egenskaper och motiv.

Den grundläggande tanken i en gärningsmannaprofil är att människor inte beter sig slumpmässigt utan i enlighet med sin personlighet. Och att personligheten i sin tur är beroende av olika bakgrundsfaktorer i personens liv. Målet var alltså att hitta möjliga misstänkta personer för vidare utredning. Profilen i sig kan inte lösa brottet eller utgöra bevisning i en domstol.

I USA har man använt gärningsmannaprofilering sen 1960-talet medan detta under 1993-1994 när gärningsmannaprofilen för palmemordet togs fram fortfarande var ett nytt fenomen i Sverige. Ett par år tidigare hade dock den så kallade Lasermannen kartlagts med profilering på ett framgångsrikt sätt. Även då var Jan Olsson och Ulf Åsgård på olika sätt inblandade i arbetet med profilen.

Olsson och Åsgårds arbete med palmemordets profil var omfattande och först 6 maj 1994, alltså efter nästan ett års arbete, överlämnades slutrapporten till utredningen. Under januari 1994, det vill säga under arbetets gång, diskuterades arbetet tillsammans med experter från FBI i Virginia, USA.

Här följer en kortare sammanfattning av Olsson och Åsgårds slutsatser. Rapporten i sin helhet är på cirka 150 A4-sidor.

Skillnad mellan attentatet mot Olof Palme och andra attentat på prominenser:
- Det är ovanligt att attentat utförs utan att det finns något skydd av offret.
- Det är ovanligt att attentat sker så sent på kvällen.
- Det är ovanligt att offrets hustru attackeras även om hon är närvarande
- Det är ovanligt att det inte finns ett lätt identifierat motiv till mordet

Palmes 45 sista dagar i livet

Palmes rutiner för perioden 15/1-28/2 kartlades med fokus på hur han rörde sig och vid vilka tillfällen han hade livvakter. Under den analyserade perioden gick han oftare själv till och från jobbet än att han eskorterades av livvakter. Om han gick ut på kvällen, det vill säga efter det att han kommit hem från arbetet, så hade han livvakter vid ungefär hälften av tillfällena. Men det var betydligt vanligare att han rörde sig utan livvakter på dagtid, då han sällan lämnade hemmet sent på kvällen.

Att bevaka Palme underså lång tid som 45 dagar skulle vara problematiskt för en attentatsgrupp, men även om tiden förkortades till en till två veckor fanns ett antal tillfällen att slå till då han rörde sig utan livvakter. Man bedömde dessa tillfällen som minst lika lämpliga för den som övervakat Palme och ville skjuta honom som den möjlighet som öppnades på kvällen den 28/2.

Brottsplatsen

Skottet som dödade Olof Palme sköts på ett avstånd av cirka 20 centimeter och skottet som strök ryggen på Lisbeth sköts på ett avstånd om cirka 70-100 centimeter. Båda kulorna hittades av privatpersoner en respektive två dagar efter mordet. Kulorna jämfördes med spår på offrens kläder, skadebild och ballistisk undersökning med slutsatsen att de var de rätta kulorna man hittat.

Ammunitionen var av fabrikat Winchester Western .357 Magnum Metal Piercing. Blyisotopundersökning av kulorna visade att de kom från en stor batch tillverkad i november 1979 i USA. Under tiden 1979-1980 såldes 5900 patroner av detta fabrikat via generalagenten i Sverige, där troligtvis merparten, men inte alla, kom från den aktuella batchen.

Vapnet är en revolver .357, troligtvis en Smith & Wesson. Det finns även sex andra fabrikat som kan vara aktuella, men dessa är mindre vanligt förekommande. Med tanke på hur kulorna såg ut bör pipan varit över 4 tum, den vanligaste piplängden är 6 tum. Totalt fanns det totalt 2 160 registrerade vapen av de aktuella modellerna i Sverige 1986, varav 650 i Stockholms län. Vid tiden för mordet var 13 revolvrar av denna typ anmält stulna/försvunna. 1994 hade 1030 vapen provskjutits och 9 av de 13 slutna/förvunna revolvrar hade då återfunnits.

Skytten stoppade enligt vittnesuppgifter ner revolvern direkt efter skotten, trots att vapnet skulle kunna behövas för att försvara sig under flykten. Hans klädsel verkar opraktisk, vilket tyder på brist på förberedelse, hans kondition verkar inte räcka för en rejäl språngmarsch och fortfarande 2-3 minuter efter mordet väcker han uppmärksamhet genom att försöka dölja sitt ansikte. Gärningsmannens val av flyktväg antyder lokalkännedom.

Konspiration eller ensam gärningsman?

En av de mest avgörande frågorna i gärningsmannaprofilen (och Palmeutredningen i stort) är om mordet utfördes av en grupp eller ensam gärningsman. I analysen av händelseförloppet gör Olsson och Åsgård följande slutsatser:

- Det finns inga tecken på elektronisk övervakning av hemmet eller arbetsplatserna.
- Det finns inga tecken på direkt bevakning av Palme.
- Det är osäkert, men inte sannolikt, att en kartläggning förekommit.
- Det är inte sannolikt att det försiggått ett efterföljande från Gamla Stan.
- Det är osäkert, men inte sannolikt, att någon följt efter i tunnelbanan.
- Med viss sannolikhet är det troligt att någon efterföljande från T-banan till biografen Grand inte har skett.
- Någon bevakning vid Grand har inte skett för det att Olof Palme kom dit.
- Någon bevakning under föreställningens första halva verkar heller inte skett, medan det finns sådana tecken strax innan föreställningen slutade.
- Det är helt klart att det föreligger ett efterföljande från biografen till mordplatsen, att en gärningsman ensamt flytt iväg från mordplatsen och att ingen annan flytt iväg i någon annan riktning i närheten av mordplatsen.
- Ingen organisation har tagit på sig ansvaret för mordet, på ett övertygande sätt.
- Belöningen på 50 miljoner har inte lockat någon att skvallra eller ange någon på ett övertygande sätt.
- Det finns inga underrättelseorganisationer som har någon information av värde om mordet.
- Mordet har inte haft en iakttagbar effekt, som skulle kunna förklara en konspirations motiv.

Slutsatsen som drogs från ovanstående är att det är mest troligt att det är en ensam gärningsman. Agerandet tyder även på att brottet skett under improviserade former snarare än en välplanerad akt hos en erfaren person uppbackad av andra.

Kaotiskt eller organiserat?

En viktig del i gärningsmannaprofilarbetet är att kartlägga om själva brottsplatsen är kaotisk eller organiserad för att detta i sin tur säger mycket om gärningsmannen.

Här anser man att mordet på Olof Palme var väsentligen kaotiskt. Tecken på detta är:
- Brottet är inte planerat utan spontant.
- Gärningsmannen har ett expositionsbeteende utanför biografen.
- Gärningsmannen har ett högriskbeteende genom att inte ta hänsyn till människor och bilar i närheten vid skottillfället.
- Det förekommer ingen konversation före beskjutningen.
- Genomförandet är oklart genom att Lisbeth beskjuts men inte dödas.
- Gärningsmannen förefaller lätt förvirrad när han stannar kvar någon sekund på platsen efter det andra skottet.
- Brottet är i sig till synes motivlöst

Det finns dock några drag av organiserat brott:
- Gärningsmannens tålamod att vänta två timmar efter första mötet med offret.
- Gärningsmannen lyckas dölja sin avsikt fram till mycket sent i förloppet.