Den misslyckade utredningen

Att Palmeutredningen under långa perioder har varit misskött håller de flesta bedömare med om. Det första bortkastade året där Hans Holmérs fokus låg på PKK och den dåligt genomförda konfrontationen med Christer Pettersson, som troligtvis lurade in utredningen på fel spår och kastade bort ytterligare några år, är två tydliga exempel på det.

Om vi tittar specifikt på Christer A som möjlig gärningsman så blir misstagen och villospår som leder utredningen i andra riktningar nästan häpnadsväckande.

Det första dygnet:

Oavsett om det var Christer A eller någon annan som mördade Palme var så klart den första tiden efter mordet mest kritisk. I Christers fall handlade det om att ta sig hem till bostaden utan att bli stoppad av någon polis och sedd av så få vittnen som möjligt.

Att det rådde totalt kaos den första timmen efter mordet står helt klart i efterhand. Ett ögonvittne ringer 90 000 från sin biltelefon bara sekunder efter mordet men kopplas bort och viktiga minuter försvinner. Det går inte ut något rikslarm förrän mer än två timmar efter mordet och ingen organiserad spaning bedrivs på Stockholms gator på mordnatten.

Insamlingen av vittnesuppgifter är dessutom ytterst bristfällig. Ingen har till exempel lyckats lista ut om den så kallade Skandiamannen Stig Engström befann sig på mordplatsen 5-10 minuter efter mordet. Ett av huvudvittnena Yvonnes vittnesmål tappades bort och man fick efterlysa henne i media dagarna efter mordet för att få förhöra henne på nytt.

De första veckorna:

Ungefär en vecka efter mordet visade Hans Holmér upp den så kallade Fantombilden på en presskonferens och sa de nu legandariska orden "vi har allt att vinna, men ingenting att förlora" på att visa upp den här bilden. Problemet var att bilden inte tagits fram med hjälp av ett vittne från mordplatsen utan den baserades på uppgifter från en kvinna som sett en man några kvarter från mordet runt 20 minuter efter skotten. Varför mördaren skulle vara kvar så länge i närområdet förklarades aldrig. 

Idag tror väldigt få att fantombilden föreställer mördaren och givetvis hade man väldigt mycket att förlora på att gå ut med en felaktig bild. Man fick in mängder med tips på personer som någon tyckte var lik fantombilden och personer som hade misstankar åt ett annat håll kanske struntade i att tipsa polisen eftersom personen de ville tipsa om inte alls påminde om fantombilden.

Christer har i efterhand påstått att han hade influensa både en vecka före och efter mordet och därför höll sig hemma i lägenheten förutom enstaka besök i matbutiken. Detta med influensa stämmer dock inte med uppgifter från förhör med Christers bror, kanske hade han andra skäl att hålla sig hemma i lägenheten veckorna efter mordet? 

Det första året:

I efterhand är det svårt att förstå hur man kunde snöa in så totalt på PKK. Troligtvis inleddes hela spåret med ett tips från en småtjuv att han sålt en magnumrevolver till en kurdisk knarklangare. Och i telefonavlyssning hördes några PKK-anghängare prata om bröllop, vilket ansågs kunna vara kodspråk för mord. Men ingenting av värde framkom och ungefär ett år efter mordet fick Hans Holmér avgå som spaningsledare.

Under det första året talar allt för att Christer A höll en låg profil. Han deltog inte på några styrelsemöten eller klubbmästerskapet i sin skytteklubb. Under 1987 flyttar han också från centrala Stockholm till en förort söder om stan. Kanske för att minska risken att bli sedd av något vittne från mordkvällen som fortsätter röra sig i närområdet. Kanske för att han helt enkelt inte hade råd att bo kvar efter aktieförlusterna. 

1988-1989:

Man hade inte mycket som talade för Christer Pettersson som gärningsman när han pekades ut av Lisbeth Palme i en videokonfrontation. Konfrontationen har i efterhand fått mycket kritik både för att Pettersson klädsel skiljer sig från övriga och att Lisbeth redan innan konfrontationen visste att den misstänkta var en missbrukare. "Det ser man ju vem som är missbrukare" var hennes första kommentar snarare än "jag känner igen person x från brottsplatsen". 

Pettersson var visserligen en känd våldsverkare som brukade befinna sig vid mordplatsens närhet men tillvägagångssättet med vapen och avsaknaden av motiv gör att idag mycket få tror på honom som gärningsman. 

1990-1993:

Att det tar över fyra år att komma på att man ska samla in och provskjuta alla registrerade vapen av rätt typ inom rimligt avstånd från mordplatsen kan förmodligen förklaras med att man tänkt att varken PKK eller Christer Pettersson använde ett legalt och registrerat vapen. Men vi pratar ändå om en av världens största mordutredningar, där en såpass enkel åtgärd borde kunnat bedrivas parallellt med andra utredningsåtgärder.

Det mest spektakulära inträffar dock åren efter att man äntligen kommit på att man ska provskjuta alla registrerade vapen. Att en vapenägare ignorerar såväl kallalse som påminnelse väcker nämligen inget större intresse. En person som dessutom är man, i rätt ålder och längd, bor nära mordplatsen och tidigare dömd för brott. Polisen fortsatte istället metodiskt beta av de laglydiga medborgare som lämnade in sitt vapen för provskjutning. 

Att matematiken inte riktigt är så enkel som att det bara är 1 chans på 600 att just det sista vapnet ska vara det rätta om 599 personer kommer in frivilligt men den sista personen håller sig undan borde alla hålla med om. Men att ett vapen saknas verkar inte väcka något större intresse hos polisen. När de äntligen inser att de inte bara kan sitta och vänta på Christers vapen inträffar kanske det mest spektakulära i hela soppan.

En polisman vid namn Torsten Stålnacke får i uppdrag att åka ut och prata med Christer och övertala honom om att komma in med vapnet för provskjutning. Här kunde man tänka sig att polisen börjat inse sitt misstag och skulle vara rätt noga med att ställa sitt misstag till rätta. Men nejdå,  Torsten lyckas med konststycket att åka till fel adress och prata med en helt annan person. Exakt hur detta gått till och varför inte den andra personen var mer frågande kring pratet om provskjutning av vapen är oklart. Men senare har konstaterats att 1995 kände inte Christer igen Torsten, Torsten kände inte igen Christer och Torsten kunde dessutom inte redogöra för rätt väg ut till Christers bostad. 

1994

I januari 1994 kommer man äntligen till skott och ringer upp Christer A för att fråga varför han inte kommit in med vapnet till provskjutning. Men precis när Christer lämnat sin märkliga historia om hur han sålt vapnet till en okänd knarklangare i Kungsträdgården så får polisen upp ett annat spår som gör att Christer återigen glöms bort.

Den här gången är det en mytoman vid namn Alf L som hade figurerat som vittne redan från utredningens början. Han hade i sina förhör bättrat på historien för varje förhör och till slut hade han till och med sett själva mordet och fått en bra bild av mördaren. När man insåg att Alf ljög förvandlades han snabbt från vittne till misstänkt (vilket påminner om det som händer drygt 20 år senare i fallet med Stig "Skandiamannen" Engström). Spaningsledare Hans Ölvebro var nu helt plötsligt så säker på att Alf var den skyldiga att han i början av 1994 lovade att mordet ska vara löst inom ett halvår. Christer som måste blivit lite orolig när polisen ringde i början av 1994 hör helt plötsligt inte av polisen något mer på ett helt år.

1995

När man efter stickspåret med Alf L så återigen var tillbaka på ruta ett var det dags att ta tag i den skumma Christer A som både struntat i att lämna in vapnet för provskjutning och sen berättat en mycket osannolik historia om var vapnet tagit vägen. Det blir både förhör om husransakan i Christers mammas sommarstuga. Det är svårt att komma framåt då det gått nästan 10 år sen mordet men en hel del misstänkta uppgifter framkommer i förhör med personer i Christers omgivning. Bland annat att Christer skjutit in i sin egen TV och att det fanns uppgifter om att Palme varit i bild på TV:n. 

Det blir lite fler förhör men plötsligt dör intresset återigen ut. Christer måste dragit en lättnadens suck när polisens uppvaktning plötsligt försvann igen. I efterhand visade det sig att polisen inte kunnat släppa Christer Pettersson och börjat förbereda ett försök att få resning till högsta domstolen. När detta misslyckas har ytterligare några år gått förlorade.